sista klagoropet

vad ska man säga gott folk? jag förmodar att jag har brutit mot ordspråket "man ska inte gråta över spilld mjölk". bokstavligen talat. men det är väl kanske det livet går ut på - att man ska påbörja, delta och sedan avsluta. det eviga kretsloppet. jag känner mig ledsen, men samtidigt ser jag något slags ljus. jag vet att innerst inne är det inte hela världen, även om det gör väldigt ont. trots allt så vet jag att jag har mig själv att skylla. och jag ska försöka på allra bästa sätt att lära mig av mina handlingar och misstag. och jag känner på något sätt en viss stolthet, att accepterat situationen och insett att ibland så är man inte ute efter samma saker. och istället för att jag ska stå och älta och hoppas, hoppas, hoppas på att det kanske kunde bli något... så är det nog bättre för mig själv att bara försöka gå vidare. jag borde be om ursäkt. men min stolthet säger ifrån. så det får bli ett simpelt förlåt. här och nu.

IDAG HAR JAG VARIT I DANMARK OCH DET VAR NICE DET SKRIVER JAG OM LITE SENARE.