I see you. I feel you. I three you.

Jag fattar inte vad grejen är. Allting fuckar upp sig just nu. Och jag känner mig endå relativt nöjd fast jag borde ha ångest. Det där med ångest har jag aldrig fattar egentligen. För något år sedan, och alla år innan det, har jag aldrig haft ångest. Men på senare tid har den faktiskt kommit lite då och då. Det har antagligen att göra med den galna och totalt utspårade höst jag hade förra året. Men i vilket fall så är det som så att jag landade på Landvetter runt halv tio i lördags kväll. Vi tog en taxi direkt in till stan och jag bestämde mig för att skita i att åka hem och istället dra ut. Vi var ute och blev packade och jag tappade bort min plånbok. Där har jag mitt kreditkort och mitt vanliga bankomatkort. Dessutom mitt legitimation. Plus alla andra kort som man använder lite då och då. Och inte att glömma, två mycket viktiga visitkort som jag fått i Frankrike. Dessa behövde jag verkligen inte tappa bort...!

Sedan även finns att nämna att jag hela tiden får jävla påminnelser från 3 att en räkning inte är betald?! De hotar med att de ska spärra min telefon. Jag har inte ens pratat med fanskapet som betalar mina räkningar men någonting är det ju som inte stämmer. Det är egetligen skit samma med tanke på att Sony Ericssons stora satsning på sin Xperia blev ett totalt fjasko. Telefonen är värdelös och det går inte en minut vid den då jag inte känner för att hysta den ut genom fönstret. Men det jag försöker säga med detta är att jag känner att jag borde ha en massa ångest... Men det har jag inte utan istället längtar jag tills imorgon för då ska jag ut och göra natten!