tisdag 16 juni 2009

VÅGA!

Ett framsteg blir ett bakslag. Någonting måste ungått min blick. Objekten under radarn är de som skapar myter som slår hål på en orättvis värld. Jag önskar du var här. Men ingen är där när jag vänder mig om... Jag vet att du menar allvar. Någonting måste undgått min blick. Dödligt giftigt allvar. Sméstans tegelarmar sträcks mot molnen där charterplan möts. De viskar hålen i himlen ska bli vår död. Men ingen är där när vi vänder oss om. Jag undviker så skickligt ämnen som leder någonstans. Du är tätt vid min rygg och äntligen somnar du om. Det svider till i mina ögon när musiken tar slut igen. Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter vår blick från marken mot den svarta rymden ovanför molnen... Men ingen är där när vi vänder oss om. Jag dansar runt parerar vant din bedjande blick. Vi är rygg emot rygg äntligen somnar du. Jag känner en sån lättnad när musiken går på igen. Har du tänkt på att vi nästan aldrig lyfter våran blick från marken

1 kommentar: