Jag har aldrig vetat vem jag är till 100%, men vem gör det? Vem är egentligen sig själv helt och hållet? Man blir alltid inspirerad av något, en händelse, ett föremål, en människa, en känsla. Inspiration. Varje människa är till viss del en copy cat, man tar efter andra, kopierar, men man kryddar, med lite kreativitet skapar man sin egna stil av hela världen.
Jag brukar tänka för mig själv att varje dag är en maskerad. Jag tror inte att jag är den enda här i världen som byter kläder 50 gånger varje morgon innan jag känner mig nöjd, men vad är det egentligen som får mig att känna mig nöjd? Jag har faktiskt ingen aning. Varför är man egentligen så fixerad av sitt utseende?
... Jag hatar spotify reklam men jag är för snål för att betala 99spänn i månaden för att slippa den, tänkte bara tillägga det...
Jag tänkte fixa iordning mig förut, klä på mig, sminka mig, göra mig redo för att vistas på stan, men jag orkade faktiskt inte. Jag gick ut och tog en cigg, sedan borstade jag tänderna och sköljde min mun med mouthwash för min tungpiercings skull. Så nu sitter jag här, iklädd ett vitt långt linne där det står "I am not gonna cry for you!". Det är riktigt fult faktiskt, men jag har köpt det, jag gav 11kronor för det. Jag känner inte att jag kommer någonstans med det här, men det är inte det som är meningen, jag inspirerar. Jag väcker tankar. Det är en sak jag lever för. För visst är det väl kul? Jag ser folk på stan och tänker, fan va snygg outfit!, dagen efter byter jag kläder 50 gånger, slänger halva min garderob på golvet och vips fan vad snygg outfit. Jag ser inte likadan ut som individen på stan, jag har blivit inspirerad och säkert satt ihop 247 individers outfits utan att tänka på det. Innerst inne har jag ändå vetat hela tiden hur jag velat gå ut, men inte vetat hur jag ska sätta ihop allt. Maskeraden kan börja.
Smink, hår, hårfärg, kläder, skor, halsband, ringar, allt! Vi vill efterlikna det våra ögon gillar, inga människor ser likadana ut även om dem bär likadana kläder. Vi är inte bara kläder, vi är människor, med olika personligheter och olika liv. Därför kan vi aldrig se likadana ut, vi är aldrig likadana.
... Spotify reklam...
Nu står det still och jag önskar jag kunde citera någon, någon som inspirerat mig, men jag kan faktiskt inte komma på något citat som passar in här. Inte just nu, inte för tillfället. Jag vet faktiskt inte hur jag skall avsluta det här heller, men min syster skrev till mig för några dagar sedan att hon var sjukt trött på sin bästa vän. Dem har umgåtts dag ut och dag in i vad är det nu? 2-3 år kanske? Hon skrev att hon var så trött på att hennes kompis hela tiden skulle köpa likadana kläder som henne, ha håret på samma sätt och göra allt som min syster gör. Visst, man tycker väl kanske inte det är det roligaste som finns att springa med likadana kläder som sin kompis varje dag, men min syster bär uppenbarligen upp sina kläder. Min syster gör kläderna fina och hennes kompis vill efterlikna henne. Egentligen är det väl något positivt? Visst är det ju skillnad på en riktig copy cat och en "copy cat" som inspireras och sätter egen stämpel på utseendet, men fortfarande, vi har en bild inom oss om hur vi vill se ut. Eller, jag har i varje fall, men den ändras varje dag, man ser nya människor, livet förändras och man har en ny bild. Har man ingen kreativitet inom sig blir man väl en copy cat, men med lite kreativitet så skapar man sin egna stil. Men gör stilen en till vem man är? Jag vet inte, för jag vet inte vem jag är.
Varje dag är en maskerad.
Jag brukar tänka för mig själv att varje dag är en maskerad. Jag tror inte att jag är den enda här i världen som byter kläder 50 gånger varje morgon innan jag känner mig nöjd, men vad är det egentligen som får mig att känna mig nöjd? Jag har faktiskt ingen aning. Varför är man egentligen så fixerad av sitt utseende?
... Jag hatar spotify reklam men jag är för snål för att betala 99spänn i månaden för att slippa den, tänkte bara tillägga det...
Jag tänkte fixa iordning mig förut, klä på mig, sminka mig, göra mig redo för att vistas på stan, men jag orkade faktiskt inte. Jag gick ut och tog en cigg, sedan borstade jag tänderna och sköljde min mun med mouthwash för min tungpiercings skull. Så nu sitter jag här, iklädd ett vitt långt linne där det står "I am not gonna cry for you!". Det är riktigt fult faktiskt, men jag har köpt det, jag gav 11kronor för det. Jag känner inte att jag kommer någonstans med det här, men det är inte det som är meningen, jag inspirerar. Jag väcker tankar. Det är en sak jag lever för. För visst är det väl kul? Jag ser folk på stan och tänker, fan va snygg outfit!, dagen efter byter jag kläder 50 gånger, slänger halva min garderob på golvet och vips fan vad snygg outfit. Jag ser inte likadan ut som individen på stan, jag har blivit inspirerad och säkert satt ihop 247 individers outfits utan att tänka på det. Innerst inne har jag ändå vetat hela tiden hur jag velat gå ut, men inte vetat hur jag ska sätta ihop allt. Maskeraden kan börja.
Smink, hår, hårfärg, kläder, skor, halsband, ringar, allt! Vi vill efterlikna det våra ögon gillar, inga människor ser likadana ut även om dem bär likadana kläder. Vi är inte bara kläder, vi är människor, med olika personligheter och olika liv. Därför kan vi aldrig se likadana ut, vi är aldrig likadana.
... Spotify reklam...
Nu står det still och jag önskar jag kunde citera någon, någon som inspirerat mig, men jag kan faktiskt inte komma på något citat som passar in här. Inte just nu, inte för tillfället. Jag vet faktiskt inte hur jag skall avsluta det här heller, men min syster skrev till mig för några dagar sedan att hon var sjukt trött på sin bästa vän. Dem har umgåtts dag ut och dag in i vad är det nu? 2-3 år kanske? Hon skrev att hon var så trött på att hennes kompis hela tiden skulle köpa likadana kläder som henne, ha håret på samma sätt och göra allt som min syster gör. Visst, man tycker väl kanske inte det är det roligaste som finns att springa med likadana kläder som sin kompis varje dag, men min syster bär uppenbarligen upp sina kläder. Min syster gör kläderna fina och hennes kompis vill efterlikna henne. Egentligen är det väl något positivt? Visst är det ju skillnad på en riktig copy cat och en "copy cat" som inspireras och sätter egen stämpel på utseendet, men fortfarande, vi har en bild inom oss om hur vi vill se ut. Eller, jag har i varje fall, men den ändras varje dag, man ser nya människor, livet förändras och man har en ny bild. Har man ingen kreativitet inom sig blir man väl en copy cat, men med lite kreativitet så skapar man sin egna stil. Men gör stilen en till vem man är? Jag vet inte, för jag vet inte vem jag är.
Varje dag är en maskerad.
Samantha Hilton, med bloggen som aldrig uppdateras - mantharin.blogg.se
här med har miss hilton klättrat på min lista av betydelsefulla personer
SvaraRaderaduktig skribent!
SvaraRaderagud kommer ihåg första gången jag träffade henne! hon har alltid haft två sidor och jag måste säga att hon har på sista tiden visat den sida som jag tycker är mer positiv/// secret p
SvaraRadera